Om mindre än ett år så är det dags för oss nittiofyror att springa ut från korridorerna vi vistats på i tre långa år. Den femte juni tvåtusentretton så springer teknikarna ut i världen och behöver aldrig mer vända huvudet om och se de långa korridorer som ringlar i skolan. Snart är det dags för oss att säga farväl till varandra och bara hoppas på att de man håller av fortsätter kontakten.

Dessa tre drömmar ovanför är de alternativen jag har till studentklänning för tillfället. Självklart i vitt. Men tankar och smak kan ändras så otroligt mycket under några månader. Men jag skulle tro att i alla fall en av klänningarna hamnar i min garderob innan årsskiftet.

Har räknat ner dagarna till min arton-årsdag ett bra tag nu, och stunden närmar sig sakta men säkert. Det är idag fyrtioåtta dagar kvar tills jag äntligen kan göra precis vad fan jag vill. Ska bli så jävla skönt. Många kanske tänker att det första man vill göra som nybliven artonåring är att gå ut på krogen, men icke när det gäller mig. Visst vill jag ut, men det är inte min första prioritering. Det absolut första jag ska göra när min dag har kommit, det är att öppna ett sparkonto.

Jag vill känna att jag aldrig kommer att behöva vara så sjukt beroende av pengar. Jag sitter som på nålar och väntar på att mina utskick av CV:n ska löna sig och att någon vill anställa mig. Då, först då kommer jag känna mig ordentligt lycklig. När jag själv kan göra som jag vill och när jag kan göra andra lyckliga. Men mest av allt så ska det bli skönt att avlösa lite av pengarna som mamma måste betala för hushållet. Jag ska alltså betala hyra.

Tjugofemte oktober närmar sig med stormsteg och snart är jag en med alla andra nittiofyror som fyllt arton i år.

What’s up med humörs svängningar? Hur kommer det sig att folk kan vara så olika från dag till dag? Hur kan folk dessutom välja att tänka så egoistiskt?

Visst är jag en människa som också agerar på olika sätt.. Men att låta andra göra allt jobb du skulle ha gjort, det är bara egoistiskt. Att göra det flera gånger dessutom, då kan man ju räkna med att folk inte vill ha med den människan i lagarbetet nästa gång. Hur kan en människa vara så gullig och snäll bara för att sedan förvandlas till ett monster man inte längre kan prata med? Hur kan någonting gå så snett att personen man en gång var så satans tajt med, nu har förvandlats till någon man inte vill veta av då personen bara fräser och hugger till så fort man säger ifrån?

Jag är så otroligt trött på all förändring. Den känns inte bra.
What once was us, is only you now. 

Kom hem från skolan för en kvart sen då jag och några klasskompisar suttit och filat på våran kommande redovisning om naturreligion. Så är det något jag är trött på för tillfället så är det Yoruba. Folket, religionen, orden, bilderna.. Allt. Men livet kretsar ju inte kring någon religion för mig så det spelar ingen roll. Nu är det bara redovisningen som kvarstår på måndag och sen behöver jag inte ägna en enda tanke till åt Yorubafolket. Härligt.

Religion har aldrig vart ett favoritämne för mig i skolan. Jag har alltid sovit på lektionerna eller inte fattat ett skit. Visst vet jag att det beror på dålig undervisning, dessutom på ett annat språk, och med en lärare som sluddrar utan pauser. Visst är det också jag som elev som borde säga till när jag inte förstår. Men tack vare våran nya lärare så har jag börjat intressera mig för ämnet. Men bra undervisning och en positiv attityd från den som undervisar kan förändra så himla mycket.

Nu ska jag sätta igång och kolla igenom Yorubatexten en sista gång och sene ska jag sätta igång med svenskaläxan.

Usch, jag har senaste tiden smittats och blivit förkyld. Tror dock att det är på väg utför, kommer nog att få feber inom ett kort tag skulle jag tro. Halsen svider, snoret rinner och självklart är nysningarna och hälsar på då och då. Får bara hoppas att det går över snart så man får känna sig frisk och pigg igen. Lite jobbigt att bli sjuk nu i början av skolåret.

Två veckor har gått in på höstterminen och det är inte mycket av den tredje veckan kvar. Tiden går så snabbt att man inte alltid vet vart man ska ta vägen. Lektion efter lektion flyger förbi, och helt plötsligt står man där med famnen full med uppgifter som ska vara klara nästa vecka.  Stressigt visste man ju att det skulle bli sista året på gymnasiet, men att det skulle starta redan i början av terminen var nog ingen i min klass insatt på. Sen kommer man hem efter skoldagen som inte har vart allt för lång, och vad gör jag då? Jo, jag sitter framför datorn och önskar att det fanns någonting att göra. Detta även om jag vet att det finns en massa uppgifter att ta itu med.
Men är man ung och dum så är man.

Nerverna är dessutom på helspänn och jag känner mig extra uttråkad eftersom jag väntar. Jag väntar på att få svar på någon av mina jobb ansökningar.  Får jag det så vet jag ju att det kommer att ha saker att göra, jag kommer att ha fullt upp, och då kommer inte livet att kännas så meningslöst som det gör när man bara sitter hemma och ruttnar i soffan hela dagarna. Dessutom närmar sig min arton årsdag med stormsteg och då kan jag skaffa gymkort och fixa upp ett sparkonto. Då kan jag äntligen känna mig fri. 

Dags att börja om på en ny kula gällande bloggandet. Jag hoppas kunna bli mer aktiv när det gäller att skriva av mig angående allt jag känner och tycker. Är livet piss, ja då jävlar tänker jag låta er veta det också.

Jag är tonåring och vi alla vet ju att det snurrar runt miljontals tankar i en ung tjejs huvud. Speciellt i mitt. Helt orelevanta saker som egentligen inte har någon betydelse. Hur samhället för unga ser ut idag hjälper också till att sätta snurr i hjärnan på folk. I dagens samhälle måste man se ut på ett visst sätt och vara på ett visst sätt för att bli accepterad. Det är i alla fall så jag känner när det gäller allt.

Nej, den diskussionen tar vi en annan gång. Nu ska jag ge min hund lite mat.