Efter ett samtal på två minuter med pappa på andra änden så är det i princip bestämt att födelsedagen min firas i hans jobblokal med alla spelmaskiner. Men det jag hakar upp mig på är att jag inte ens kan ha ett samtal med min egen pappa som är över fem minuter långt. Känns otroligt jobbigt då jag verkligen vill ha kontakt med pappa, men jag vet aldrig vad jag ska säga. Precis som jag skrev förut.

-

Jag började skriva på bloggen för sjutton dagar sen, och när jag läser igenom alla inläggen så inser jag att jag har väldigt många komplicerade tankar i mitt huvud. Det jobbigaste är att veta att de flesta tankarna är negativa och inte alls uppiggande. Men vad är det tänkt att man ska göra när man driver bloggen för att få rensa skallen? Är inte ens säker på att jag faktiskt delar med mig av dom till någon där ute.

Magen gör ont som den gjort de senaste dagarna och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att stoppa det. Jag vet inte vad det beror på – sitter mina byxor för tajt är jag hungrig har jag ätit för mycket beror det på mina tankar är jag orolig – ? Hur som helst så är det dags för mig och pojken min att börja laga mat och se till att vi får mat i magen. Hoppas bara på att magonten inte blir värre.

En månad kvar och snart blir jag arton. Äldre. Myndig. Vuxen. Jag ser fortfarande sjukt mycket fram emot det. Tills dess kanske jag har lärt mig att tända lampan i vardagsrummet så jag slipper sitta i mörkret och gissa mig till vart tangenterna sitter på bordet.

Utan dig finns det ingen anledning för mig att finnas till. Du gör mitt liv uthärdligt och jag vill inget annat än att påbörja livet tillsammans med dig. För är det något i världen jag älskar då är det du.

Lägenheten stinker bokstavligt talat av nagellack och The big bang theory rullar på på TVn i bakgrunden. Jag känner mig stolt och har faktiskt lyckats skriva de båda loggböckerna, även om dom kanske inte är uppbyggda precis som handläggaren vill. Magen gör ont och dunkar tack vare all lax jag stoppat i mig som middag. Hoppas mamma kommer upp ur tvättstugan snart så att den rena tvättlukten tar över från nagellacket. Riktigt osammanhängande text men skrev bara det som hoppade upp först.

Imorgon blir det fem timmars projektarbete att se fram emot.. Eller ja, enda anledningen till att jag skulle kunna se fram emot det är tack vare mina underbara tjejer jag arbetar med. Utan intressanta, roliga samtal emellertid så skulle jag bara sitta och stirra rakt in i en datorskärm. Med andra ord så skulle jag inte få ett skit gjort.

Nej nu ska jag sitta och kolla klart på det nya programmet som har startat under tiden jag funderat på vad satan jag ska skriva i inlägget, haha. Sen hoppas jag ju i och för sig att mamma faktiskt ska komma upp med tvätten snart s att jag kan bädda min säng och bara slänga mig under täcket för att sova. Ska bli sjukt underbart.

Jag vill bli arton. Jag vill ändra frisyr. Jag vill ändra klädstil. Jag vill ha ett jobb. Jag vill ta studenten. Jag vill skaffa en egen lägenhet. Jag vill skaffa en welsh corgi. Jag vill åka till Australien. Jag vill gå ut på krogen. Jag vill bli vuxen. Jag vill bli självständig. Jag vill börja gymma. Jag vill umgås med mina vänner. Jag vill göra så mycket mer än det jag redan gör.

Idag har vart en härlig dag ändå. Vi har inte bara suttit hemma och slängt i oss massa onyttigheter. Det känns skönt. Kom hem från stan för runt en timma sen så har varit aktiva hela dagen. Dock vaknade jag med världens huvudvärk men som tur är så är den borta nu. När vi kom hem väntade tacos och gud vad jag har varit sugen på den köttfärsen hela veckan!

Känner att jag inte skriver något direkt viktigt, men det är bara för att det inte finns något viktigt att skriva heller.Så vi gör så att jag helt enkelt slänger in en bild på dagen middag och säger god natt!

Solen skiner ute och är på väg ner. Det mjuka ljuset singlar in genom gardinerna i vardagsrummet. Helt plötsligt så hör man smatter mot fönsterrutan och regnet öser ner utanför, hur starkt solens ljus än är. Det känns helt overkligt. Varpå jag springer ut på loftgången och ser en hel regnbåge. Hela regnbågen alltså! Tyckte att det var hur coolt som helst haha. Fjantigt, men ibland får man vara lite barnslig.

Fick dock inte med hela regnbågen på en bild så behövde ta ett par stycken. Klippte sen ihop dem, bilderna är inte sinkade då fotot ser  intressantare ut och får mer personlighet.

Jag saknar dagarna uppe på hästryggen. Då samspel mellan djur och människa, flicka och häst får se dagens ljus och ta del av världen. Jag saknar tryggheten, hästens lugna andetag, mörkret som faller medan man tillsammans tar sig tillbaka mot början.

Visserligen så red jag bara drygt ett år, jag var tvungen att sluta då jag vägrade ta stelkrampssprutan. Jag är nämligen livrädd för sprutor. Till sist gick jag med på det eftersom att mina föräldrar lovade att jag skulle få fortsätta livet på hästryggen. Men så blev det aldrig. Jag saknar att dra handen genom den tjocka pälsen och känna doften av häst nå näsborrarna. Att rida har nog lärt mig mer om samspel och koncentration. Jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar det, hur jag än försöker.

Så fort jag har skaffat jobb, fixat allt som ska fixas och har hand om skolan – då ska jag börja rida. För jag tycker att jag är värd att göra sådant som jag själv mår bra av. För mår jag bra, ja då kan jag hjälpa människor runtomkring mig att må bra. Har man ett leende på läpparna så smittar det tillslut av sig.

Nu har jag bestämt mig. Nu ska mitt liv ta en vändning på riktigt och jag ska börja må otroligt jävla bra och få den kropp jag själv vill ha. Ska snart dra mig mot Stadium och hitta ett par sjukt härliga joggingdojjor och så ska det bli spåret minst två gånger i veckan. Man måste starta nån gång, annars kommer man ingenvart.

Om mindre än ett år så är det dags för oss nittiofyror att springa ut från korridorerna vi vistats på i tre långa år. Den femte juni tvåtusentretton så springer teknikarna ut i världen och behöver aldrig mer vända huvudet om och se de långa korridorer som ringlar i skolan. Snart är det dags för oss att säga farväl till varandra och bara hoppas på att de man håller av fortsätter kontakten.

Dessa tre drömmar ovanför är de alternativen jag har till studentklänning för tillfället. Självklart i vitt. Men tankar och smak kan ändras så otroligt mycket under några månader. Men jag skulle tro att i alla fall en av klänningarna hamnar i min garderob innan årsskiftet.

What’s up med humörs svängningar? Hur kommer det sig att folk kan vara så olika från dag till dag? Hur kan folk dessutom välja att tänka så egoistiskt?

Visst är jag en människa som också agerar på olika sätt.. Men att låta andra göra allt jobb du skulle ha gjort, det är bara egoistiskt. Att göra det flera gånger dessutom, då kan man ju räkna med att folk inte vill ha med den människan i lagarbetet nästa gång. Hur kan en människa vara så gullig och snäll bara för att sedan förvandlas till ett monster man inte längre kan prata med? Hur kan någonting gå så snett att personen man en gång var så satans tajt med, nu har förvandlats till någon man inte vill veta av då personen bara fräser och hugger till så fort man säger ifrån?

Jag är så otroligt trött på all förändring. Den känns inte bra.
What once was us, is only you now. 

Dags att börja om på en ny kula gällande bloggandet. Jag hoppas kunna bli mer aktiv när det gäller att skriva av mig angående allt jag känner och tycker. Är livet piss, ja då jävlar tänker jag låta er veta det också.

Jag är tonåring och vi alla vet ju att det snurrar runt miljontals tankar i en ung tjejs huvud. Speciellt i mitt. Helt orelevanta saker som egentligen inte har någon betydelse. Hur samhället för unga ser ut idag hjälper också till att sätta snurr i hjärnan på folk. I dagens samhälle måste man se ut på ett visst sätt och vara på ett visst sätt för att bli accepterad. Det är i alla fall så jag känner när det gäller allt.

Nej, den diskussionen tar vi en annan gång. Nu ska jag ge min hund lite mat.