Allt jag vill, allt jag önskar mig – det är ett jobb. Jag vill engagera mig i något och ha något att lägga all min överskottsenergi på. Jag skulle verkligen sätta mig in i arbetet och göra mitt bästa i alla lägen eftersom jag hatar att lämna in något ofärdigt. Jag tror helt ärligt att jag skulle vara en satans bra tillgång till vilket jobb som helst, så länge det inte handlar om att sitta på ett kontor. 

Jag vill så gärna, så mycket och ändå är jag sviken. Ingen har hört av sig och jag kan bara inte sluta fundera på varför ingen vill ha mig? Visst är det kanske så att ingen av de ställena jag sökt till behöver en till kollega för tillfället, men annars kan det ju vara så att mitt CV inte är tillräckligt bra.. Men hur ska jag veta det när jag inte får några kommentarer om det?

Jag har varit riktigt hoppfull på många ställen jag lämnat mitt arbetsliv på ett papper till. Men nej, absolut ingen har ännu hört av sig och jag tror att det har gått en månad nu. Jag är en person som tappar tron i mig själv väldigt lätt. Lusten att försöka försvinner och jag känner mig bara rastlös.

Så är det någon där ute som skulle behöva en till kollega på arbetsplatsen så är det bara säga till, för jag kommer som sagt att engagera mig och vill så gärna. Sitter och väntar på respons dag ut och dag in. En vacker dag så ska jag ha mitt jobb, lyckligt skutta dit efter skolan och ha the time of my life.