Oj oj oj.. Borde ju egentligen ta och läsa de där sidorna om modernismen som jag så flitigt sammanfattade för två veckor sen. Men har jag ens lyft fingret för att öppna dokumentet på datorn? Nej. Men vad är modernismen – det borde jag ju veta nu med allt vi har pluggat på på lektionerna. Förlåt för inlägget som nu kommer följa, men det är för min egen skull då jag lär mig bättre när jag skriver av mig.

Modernismen är eran som startade i början av nittonhundratalet. Inom modernismen finner vi både konst och sagor i form av romaner och noveller. Eftersom att modernismen startade när första världskriget tog vid så har många av berättelserna fått form där ifrån. Ett exempel är romanen ”På västfront intet nytt” skriven av Erich Maria Remarque, han skriver om en pojke som blev rekryterad  och man läser romanen ur ungdomars syn vid fronten på kriget. Remarque var själv med i kriget och därav synvinkeln.

Modernismen går i många små olika spår, något exempel är realismen och surrealismen. Realism är det då författaren eller konstnären skapat något där man kan få en känsla av att det verkligen kan hända. Man får upp bilden i huvudet av verkligheten som var, man får handlingen lagd direkt på bordet utan att behöva analysera. Surrealism är då man förvränger något och läsaren/avläsaren måste fördjupa sig i orden eller bilderna och uppfatta en egen tolkning av allting.

En författare som är känd under surrealismen är Franz Kafka. Ofta när han skrev sina romaner så började han med en plats och känsla där vem som helst kunde känna igen sig, sedan plötsligt så förvreds hela tillvaron i berättelsen och blev näst intill mardrömsliknande. Huvudkaraktären kunde gå från en stillsam behaglig situation till att hamna i en twistad situation där man inte vet vad man ska ta vägen.

Ja, dom tre punkterna är väl i princip det jag kan komma på att skriva om när jag bara tar information ur huvudet. Men med frågor och bilder och analyseringar, tolkningar, så kommer informationen bara åka genom min gärna ner för min hals till min hand och pennan kommer att glöda, och jag kommer att rocka på det där satans provet imorgon! För en gångs skull så känner jag mig säker, exalterad till och med positiv över ett kommande prov.

Fan – livet är bra härligt ibland.