Hur lyckas världen twista om ens tankebanor och få en att tänka om helt inom bara något år? Varför är det så att jag helt plötsligt vill växa upp, bli stor, flytta hemifrån och bara starta mitt liv – när jag bara för något år sen sa till mamma att jag skulle vägra flytta ut innan jag själv blev väldigt gammal? Det är otroligt hur tanken ändras under samma gång som livet tar en vändning. Allt vi gör och allt som sker påverkar ju oss på ett eller annat sätt. Antingen negativt eller positivt.

Jag ser framtiden som ljus, positiv. Jag ska få ha ett eget hem där jag själv kan få bestämma hur jag ska ha det. Jag behöver inte leva efter några regler om jag nu inte vill ha det så. Det ska bli så skönt att få den friheten när den väl hamnar i mina händer. Jag har så stora förhoppningar inför framtiden. Den kan ligga flera år in i framtiden – eller så kan den lika gärna börja imorgon. Det vet man aldrig förrän det väl händer.

Lyckan ser ut att ha vänt, likaså alla mina tankar om att livet inte är så som jag vill ha det. Men man kan inte alltid få som man vill, det måste jag inse. Men man får försöka göra det bästa av situationen man har hamnat i. Ta tag i det, gå sedan vidare. Enklare än så blir det inte även om det kan kännas sjukt meningslöst och svårt vid vissa tillfällen.

Idag börjar förändringen. Idag har jag insett att jag är bra nog för den här världen – och jag ska ta den med storm. Idag har jag ätit min sista gottbit någonsin.. för tillfället. Haha.