Varför kan inte jag få vara så där sjukt vacker som alla andra? Jag vill också le på bilder och inte behöva känna skam över hur jag ser ut och hur min kroppsform är. Självklart är det ju ingen annan än jag själv som ens ägnar en tanke på hur jag ser ut på en bild förutom om den är helt deformerad. Jag vill vara lika fin som mina vänner och min familj. Jag vill också gå med högburet huvud och känna mig stolt över den jag är. Att jag är som jag är.

Jag har aldrig riktigt känt mig vacker. Jag har aldrig sett mig själv i spegeln och verkligen tänkt att jag ser bra ut. Jag vet att jag är den enda som kan förändra mitt sätt att se på mig själv och den enda som kan göra mig stolt över den jag är. Men det krävs tid och arbete. Hårt arbete och mycket tid. Självfortroendet måste hamna på topp och jag måste sluta jämföra mig själv med alla andra. Det är det svåraste hindret.

Det går inte en dag då jag låter bli att jämföra mitt utseende med personerna omkring mig. Jag försöker hålla tankarna borta men om och om igen kommer de tillbaka och påminner mig. Vad kan jag göra för att se ut som dem? Mina vänner är mina förebilder. Mina vänner är det enda på jorden som jag avundas.

Jag vill vara fin, bli kallad vacker. Jag vill bara vara som alla andra. Det spelar ingen roll hur många som än säger att jag är unik och har mitt eget utseende, att jag är fin som jag är. Det spelar ingen roll. För tanken bakom allt är att det ska vara jag som är stolt över mig själv – det är jag som ska må bra och strunta i vad alla andra tycker. Det är näst intill omöjlgt.