Det har bara gått två veckor sedan jag var ute och lämnade ifrån mig ett par CV:n, men redan känner jag mig värdelös och inte behövd. Jag vet att det tar ett tag innan man får svar – om man får svar – men jag är en otålig person som hatar att vänta. Jag vill bara få ett besked på direkten och inte sitta på nålar och hoppas på det bästa. Det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag vill hitta på, men då behöver jag lönen från ett jobb för att ingenting är gratis.

Min artonårsdag närmar sig dessutom med stormsteg, så innan det är dags så måste jag planera hur jag vill bli firad. I en lokal? På pappas jobb? Skita i att bli firad alls? För tillfället lutar det åt den sista punkten då jag känner att allt bara är värdelöst. Dessutom vill inte jag göra samma sak som när min syster fyllde arton – då blir det ju total ripoff. Jag vill inte heller göra desamma som vi gör år ut och år in, fira hemma med andra ord. Ens artonårsdag ska vara speciell, kännas speciell.. Men jag är inte taggad för fem öre och det känns sjukt tråkigt. Visst vill jag fira med släkt och vänner, jag älskar gemenskapen – eller gör jag? Ta det inte fel, jag älskar min släkt, men känner jag gemenskapen när allt kommer omkring? Passar jag in?

Nej nu ska jag ta mina tankar och logga ut från bloggen. Känner att tankarna börjar flyga iväg igen som tidigare idag. Dessutom vill jag inte tråka ut någon, jag gillar inte heller att expandera mina tankar för mycket. Egentligen vill jag ha dem helt för mig själv, och samtidigt känner jag att jag bara behöver tid att prata. Jag skulle kunna babbla på i timmar om ingenting, om allting. Men nu har jag helt styrt undan från det jag egentligen började skriva om, och som sagt – gonatt för ikväll ♥