Tatueringen har suttit på mitt högra skulder blad i över ett år nu. Än har jag inte hunnit ångra den en enda gång. Det finns en anledning varför jag valde just den texten, och anledningen jag syftar på är inte att jag skrev den själv. Jag tänkte länge och noga innan jag valde att föreviga texten på min kropp, och jag vill att den ska finnas där och påminna mig.

Jag planerar redan min nästa, som självklart ska ha en speciell betydelse den också. Om jag kommer att ångra mig? Kanske det. Men visst måste vi alla göra misstag och få chansen att känna ånger. Visserligen har jag redan upplevt ånger. Djup ånger. Men vi är människor – och människor gör misstag. Men det här är inget jag kommer att ångra i första taget, i så fall är det senare i livet då jag är gammal och grå och inte kan komma ihåg varför i all sin dar jag valde att tatuera mig över huvud taget.